Hur manlig är jag? Finns det en normativ skala för vad som är manligt? Är det viktigt att vara manlig då man är man? Vad är omanligt?
Vi tar ett ytligt exempel. Elis hade på sig strumpor med små rosetter till kyrkan idag. Jag hade kunnat låta bli att inte sätta på dem men vad gör det egentligen?
Vad händer när det kniper till? Om familjen försätts i fara eller ett viktigt beslut ska fattas?
Pastorn (Patrik Hellström) talade om en falerande manlighet och hur både män och kvinnor försöker plängas in i stereotypier som varken är jämlika eller speciellt bekväma. Är det hårpluggarna och bantningskurerna som ens till det yttre ska få bestämma vad/vem vi är?
Män får inte vara män och få vågar vara de män vi är kallade och menade att vara. Vi bär på ett enormt ansvar både på det världsliga och andliga planet. Mannen står vid rodret för familjeskeppet (och inga vitser om kvinnliga galjonsfigurer tack) och har i uppgift att styra alla ombord genom stormarna.
Jag tror att vi vuxna män saknar mentorer och många pojkar saknar sina pappor av en eller annan orsak. Någon att fråga. Någon att slipas mot i yngre år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar