Dags att skriva igen

Det blev så tyst i bloggvärlden (förutom idathé du skriver så regelbundet så) så jag tänkte plita ner några ettor och nollor till er alla. Och grattis L o H till huset! vi väntar på bilderna...

Min gradu vädrar morgonluft. Nu äntligen vet jag vad allt den behöver innehålla. Det gäller bara att bli kreativ och få ner allt till pappers. Behöver lära mig statistikprogram/bildbehandlingsprogram och om du (äldsta flickkusinen) kunde hjälpa mig att laya den?!? sullereva'najs. Speciellt svårt är det att få bilderna att se proffsiga ut. Det känns inte rätt att smälla in en stor graf mitt på sidan jämte en bildtext som breder ut sig över hela tiden. Så använder jag ju också bara word.

Min nya telefon flippade. För första gången är jag glad över att jag backuppat mina telefonnumror. Alla har jag inte kvar tyvärr men de allra flesta. Tur så finns eniro där man kan söka efter människors nummror ifall man behöver ta reda på dem. Alla meddelanden från typ 1 år tillbaka försvann också spårlöst. Dessutom passade telefonen på att klämma in fabriksinställningar efter omstart + att den bara dör ibland och raderar allt igen. Dessutom fungerar inte DNAs internetsidor så jag vet inte hur mycket hela kalaset har kostat mig härtills. Fy på sig DNA. Bastuviken hade aldrig några problem.

Action kom och for. Jag hann inte hälsa på alla, eller jo det gjorde jag men inte på någon annan. Fick inga bra bilder eftersom det var så mörkt och för mycket konstigt ljus överallt. Sen var det kanske lite utmanande med en liten en som bara ville upp och ner för trapporna, alternativt fingra på alla knappar. Fast han tyckte väldigt mycket om musiken ska jag lova.

Spelkvällen är inte glömd, datumet är bara lite oklart ännu. Är nu på fredag för snabbt påtänkt? Eller "ska vi skjuta på andakten" som Stoján G uttryckte det?

Jag köpte dessutom dokumentärfilmen "Food Inc." som jag kan rekommendera åt alla som funderar på om det här med att det är något fel på USA och hela GMO faderullan verkligen stämmer.

Och så gullighetsnytt: På Action började Elis längta efter mamma och hela vägen ner för trapporna sade han mammammammammamma... tills han såg henne; då utbrast han: "Pappa!" och pekade. :)

För länge sen...